man vill ju vara en bra mamma
Ibland ar det verkligen inte latt att vara mamma. Man oroar sig, forsoker fixa, lagger sig i, bryr sig (for mycket?) forsoker hjalpa till. Sen undrar man om man hjalper till for mycket, om man skammer bort dem, om man gor fel, om man gor dem en otjanst nar man forsoker hjalpa till. Ar man for strang? Eller for snall? Varfor tjatar man nar det anda inte hjalper? Ja, det blir ju inte direkt lattare ju aldre de blir... snarare tvart om. Ibland undrar man ju vad man haller pa med. Maste fraga mamma om jag var sa har nar jag var barn. men det tror ja knappast ;-) hehe, jag var val en angel om jag minns ratt! Far se om mamma minns det pa samma satt som jag minns det..
