Jag ar ingen morgonmanniska!
Har nog aldrig varit det... pa morgonen vill jag bara vara ifred och det kan man ju inte direkt begara nar man ar dagmamma. Sma barn som inte kan prata och bara vill gosa har jag inget emot, det ar ju bara mysigt *haha! Precis vad jag orkar kl 6 pa morgonen, sitta o gosa pa soffan, myspys. Men sa har jag ett dagbarn, inga namn namda, som man skulle kunna tro gar pa speed eller nat. Jag svar att jag ska satta pa honom en stegraknare nan morgon. Ni vet hur det sags att man ska ha 10 000 steg som mal per dag. Jag lovar att han har avverkat det kl 6:30 pa morgonen. Han bokstavligt klattrar pa vaggarna - jag overdriver inte! Han har redan rivit ner en ram fran vaggen nu pa morgonen. Han springer som en jakla galning, klattrar, rullar, kryper, studsar och hoppar sa han ar helt genomsvett och anfadd. Jag bara tjatar och ber honom lugna ner sig i 3 timmar innan han gar till skolan. Jag blir sa trott. Nar han ar har far jag ta bort alla stolar och nu ska vi ta ner garderobsdorrarna for han tar sonder dem hela tiden. Ingen skulle kunna tro mig att ett barn kan halla pa sa har om det inte sag det sjalva. Och nej det fungerar inte att ha en aktivitet planerad, jag har provat allt. Tank om man kunde fa lite av den energin!!!
